As a child imagining neckties, and coastlines.

Tonårsstämning, vilket jag antar beror på att jag nyligen läste ut Min kamp, del ett. Såg att den andra delen kommer i svensk översättning i maj, det känns som en evighet. Överväger att fortsätta läsa på norska. Bright Eyes nya album är fantastiskt. Att resa i tid genom ljudbilder, genom att läsa korrektur, genom samtal. Grannen som hoppar hopprep när jag vaknar, dunkande från symaskinens inre. Mina händer som flyter över tyget, min mammas pekfinger som plötsligt genomborras av nålen. Mjukhet i alla mina muskler och en bitter eftersmak av gammalt kaffe i min gom. Jag har nu, äntligen, förlikat mig med tanken på att fortsätta –––

Jag kan suga bitter ändå ler jag ibland. Giftet går ej ur, jag undrar hur gör djur?

Fåglarna

Vi springer tillsammans över ängen, gräset går oss till knäna. Luften är lätt och ljuset mjukt silat genom molnens kanter. Du håller min hand, du är min syster. Våra hår piskar mot varandras ansikten i takt med fötternas hamrande. Blommor, fjärilar och bin flyter obemärkt förbi genom våra synfält. I bakgrunden reser sig bergen genom vit dimma, som en suddig fond. Fågelsång, snabb andhämtning, handsvett, upprymdhet.
När vi är trötta lägger vi oss ned bredvid varandra. Våra kläder fläckas av marken. Du håller fortfarande min hand, jag håller fortfarande din. Din högra, om min vänstra, håller min tillvaro på plats. Ovanför våra huvuden cirkulerar fåglarna, vi räknar dem. Du säger att långt innan jag föddes hade fåglarna en särskild uppgift. Det var fåglarna som varje ny dag tvingades bära upp solen i sina klor, att de i flock kom flygandes från öst för att tvinga undan natten, för att skapa ordning.
Mamma brukade komma in i sovrummet strax innan fåglarna började skrika. Hon satte sig längst ut på sängkanten och strök undan morgongrynen från mina ögonvrår, och andades mjukt åt mitt håll innan hon tog ton och sjöng för oss. Innan jag slog upp ögonen mot henne, log jag för mig själv, log mitt janusansikte mot er.

And a time to every purpose under heaven.

Hang on to your ego.

Well will you won't you want me to make you.

Jag åkte ner till blåsiga Skåne i torsdags. Min lillasyster har klippt mitt hår, 4-5 cm toppar och lugg. Mer jämnt och docklikt. Det var första gången hon klippte någon på riktigt men det blev så bra och fint, hon kommer att bli en bra frisör.

Idag var jag och lilla F varit i Malmö och tittat runt. Jag vet inte vad det är, men Malmö blir bara mindre och tråkigare för varje gång jag är där. Sedan vi kom hem har jag varit dödstrött, vilket mer eller mindre är en konstant känsla, så vi drog på oss mjukisbyxorna och kröp ner i soffan framför Toy story 3.

Your familiar arms, I remember.

Sunday's pretty icons.

We're all fine, we're all fine. We fit together like worms on a line.

Igår fick jag ett mail av min pappa med meddelanderaden: "Vi har haft besök av brandkåren idag". Mailet innehåller flera bilder på brandmän, brandbilar etc. och har innehållet: "Jag har bränt bort ogräs". Alltså det där mailet är så jävla roligt om man känner min pappa, eftersom han (1) tagit bilder med sin iPhone på händelseförloppet och mailar ut det till folk, (2) är "nonchalant cool" med vad han gjort, (3) har startat en brand i vårt garage när han bränt ogräs med en gasolbrännare.

Ingen kom till skada, endast utsidan och lite av isoleringen av garaget hann ta eld, men eftersom min familj inte själv kunde ta död på branden ringde de brandkåren och det kom tre bilar(!) tillsammans med ambulans- och polisbilar. Senare hamnade nyheten på Trelleborgs Allehanda, med den extremt roliga kommentaren om att "[o]rsaken till eldsvådan är ännu oklar", vilket orsakade en mindre folkstorm av nyfikna som kört förbi för att "kolla läget".

Filosofiskt missnöjd, ekonomiskt bortskämd.Filosofiskt missnöjd, ekonomiskt bortskämd.

Jag satt fyra-fem timmar på KB idag. Det gick bra, skrev om några stycken och utökade uppsatsen med ungefär två sidor. Det är första gången jag sitter på KB den här terminen och jag frågar mig varför, jag satt där jämt under första terminen av magisteråret och det var väldigt produktivt. Det är så skönt att vara där, eftersom det generellt sätt finns en respekt för tystnaden (jmf. Asienbiblioteket). Det är en förutsättning för min läsro. Dock finns det undantag, t.ex. en pensionär som satt och chattade med ljudet på. Det var komiskt eftersom alla som satt i hans närhet vände sig emot honom och stirrade förmanande men inte sa något (han kände inte våra brännande blickar i nacken).

Jag har ätit min favoriträtt som jag alltid äter när F är bortrest, pasta med tonfisksås. Den påminner mig 1990-talet i vårt första hus. Lyssnade på p3 dokumentär om Nelson Mandela. Hur kunde apartheid-systemet finnas kvar så länge? Hur kunde det finnas folk i Sverige (läs: Moderaterna) som inte ville ta avstånd från det.

Jag kanske borde läsa lite, men jag läste ut min bok igår (Wang Gang: English, oväntat slut!) och jag orkar kanske inte börja på någon ny när ögonlocken redan klipper.